And she cried about the ocean.

 
 
 
 Jag älskar det, allt med det att göra. När det omsveper varenda vyta av min kropp. Hur dess lena yta nuddar min hud och skänder mig ro. Det dova ljudet under ytan och det smattrande ljudet mot klippor, sand, stenar. Havet, vattent, sjön. De konstanta vågrörelserna, långsamma, snabba, regelbundna, kaosartade. Att få vara på/i/vid vattnet är bland det viktigaste jag vet. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0