Helsingborg.

I lördags ringde klockan 06.00. Jag, Fred, Björn och pappa hoppade in i bilen och styrde mot Helsingborg för årets första vindsurfingtävling. Med tanke på att jag tränat minimalt på grund av föryldning, knäproblem och benhinneproblem blev jag verkligen förvånad när jag hittade känslan som var helt försvunnen förra året. Racen gick mycket bättre än förväntat. Sen att man får lov att hänge med världens skönaste personer gör ju inte livet sämre. Nu 7 race senare ligger jag i sängen med en trött kropp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0