The last few days.

Har inte riktigt förstått att jag bara har TVÅ hela dagar kvar i detta land. Känns helt galet. Josefin har lämnat oss nu och börjat sin resa upp för kusten så kramade henne hejdå och sa vi ses i Sverige. Tur att Linköping bara ligger 30min bort. Har tagit vara på solen varje dag och såhär brun har jag nog aldrig varit, om i såfall var det länge sedan. Imorgon ska jag ta en tidig surf innan jag packar ihop mina saker för på kvällen är det en sista fest. Ikväll ska jag ta en promenad och klättra upp på klipporna för att se den underbara solnedgången. 


Manly

En helt vanlig avslappnad morgon i lägenheten. De flesta av oss är lediga på dagarna vilket leder till slappt häng i lägenheten. Eller vi spenderar nog tiden mestadels på balkongen innan vi tar tag i livet och gör något.
 
Eftersom det är mina sista dagar här i Australien måste jag ju bättra på min bränna som jag totalt struntat i under tiden här. Så jag och Josefin åkte till Plam Beach och solade i någrad timmar. 
 

Manly är helt magiskt på kvällarna. Med utsikt över Sydney och solnedgång. Fålgar som flyger och folk på de fina uteserveringarna i Wharfen. Färjorna som förbinder Manly med innerstan. Älskar att sitta på bryggan och bara njuta av allt det fina. 
 
 

Follow me home.

Avverkat en natt till på golvet och en i sängen som jag delade med två andra. Vi bor just nu sex personer i en lägenhet med en 140 säng och en tvåsitsig soffa. Jag Tobbe och Christofer är här på besök samtidigt nu innan vi alla åker hem i slutet av nästa vecka. Men finns det hjärterum finns det stjärterum. Det är mysigt att ha så mycket folk runt sig hela tiden. Har hittat ännu en vacker plats i manly högt uppe på klipporna.

 

 

 


Back in Sydney.

När flyget landade i Sydney var det under 20 grader ute. För fösta gången på månader fick jag andas in frisk luft och känna lite kyla mot huden. Skulle beskriva vädret som en typisk försommar/sommar i Sverige. Sydney var i alla fall vackrare än någonsin och jag satt och log hela vägen på färjan ut till Manly. Träffade Josefin på hennes jobb och fortsatte sedan till lägenheten. Nu är vi sex personer i en liten lägenhet men mer om det senare. På eftermiddagen tog jag och Josefin färjan in till Darling Harbour. Njöt och åt lite god mat. Jag somnade sedan in på golvet och nu sitter vi på en buss till Palm beach. Så skönt att vara tillbaka, som om att komma hem.


Vi ses snart igen.

Med tårar i ögonen lämnade vi Dan, Calle och Mikael. De börjar sin resa mot Malaysia. Igår hade vi en hejdåmiddag på en turkisk restaurang och det var hur fint och gott som helst. Drog ut på tiden och skrattade ihop en sista kväll. Som jag kommer sakna dem. Men i sommar ses vi igen. Nu börjar min resa ned mot Sydney.

Those were the days.

Nu är vi inne på sista dagen ihop. Några åker till Melbourne och några till Malaysia medan jag flyger ned till Sydney igen. Kommer bli så sjukt tomt att lämna dem, man har kommit så nära varandra. Men som tur är bor de ju i Sverige och det ska väl inte vara allt för svårt att träffas där. Imorgon åker jag alltså "hem" till manly igen och myser med Josefin. Med drygt två veckor i Sydney innan planet flyter mot Sverige igen. Blandade känslor som jag förtränger och gömmer tills det verkligen är dags att åka hem.


love.

Började dagen med att skypea med Christoffer och Johan. Nu blev dagen genast mycket bättre och det ser ut att bli bra väder ute. Ska ta vara på solen hela långa dagen tänkte jag för att sedan köpa lite nya underkläder efter en incident med tvättmaskinen.

Saturday.

I lördags började vi dagen med lite shopping i och med att Alexander skulle åka hem till Göteborg på söndag morgon. Det var trevligt och väldigt svårt att hålla händerna borta från att shoppa när man gick runt i alla butiker.

Alexander och Dan bjöd på pasta pesto till hela gänget och det var det godaste
vi ätit på länge. En bra start på en bra kväll. Musiken var på och vi hade det trevligt vid matbordet.
 
Vi förflyttade oss sedan till rum 123 och balkongen för en fin förfest. Trevligt folk och fina samtal hela kvällen. Vid tolvsnåret gick vi ner till Gilligans klubb och körde matatondans till klockan halv fyra. Det är något vi blivit bra på måste jag säga. Det var väl tur att kameran inte fick följa med dit, de bilderna får vi ha kvar i vårt minne.
 
Efter kebabsession på kebabbaren skulle vi hålla oss vakna tills Alexander skulle hoppa på sin transferbuss till flygplatsen. Det gick sådär och de festa av oss somnade till lite, vissa även stående vid matbordet. Men till slut sa vi hejdå till Alexander och var allmänt nedstämda över att lämna en bra person. Vi saknar honom redan här borta.
 
 

Hello, Mister, pease to meet you.

Lite bilder från i förrgår. Efter tre timmar i poolen igår tog vi det bara lugnt på rummet. Pratade och Alex fick mig att fylla på min spotifylista med ett par låtar vilket var välbehövligt. Så många låtar jag kommer associera med australien när jag kommer hem. Fina fina människor va jag inte vill lämna dem.


Cairns

Dagarna och nätterna här bara försvinner. Vädret har varit lite halvkasst och bjudit på åska blandat med sol blandat med spöregn. Men jag antar att det är så det är under regnperiod. Igår spelade vi fotboll vid lagunen och badade i flera timmar. Vi hade en rolig och sjuk kväll för att sedan somna efter klockan fyra på morgonen. Det har satt sina spår idag och jag ska ta mig ner till poolen för lite återhämtning av sömn. Ikväll ska vi förmodligen försöka oss på att göra en podcast, hur nu det går ska bli intressant att se.

2,5

I två och ett halvt år har han gjort mig till den lyckligaste tjejen. Jag älskar dig.


Cairns

Efter den första bästa nattbussupplevelsen anlände jag till cairns klockan 05;40. Missade shuttlebus två gånger irad och fick ta en taxi till hostelet istället. Har nu hängt med Christofer i tre dagar men idag byter jag hostel så jag bor mitt i city istället. Cairns är en fin stad och det ska bli skönt att stanna i två veckor. Måste boka in regnskogsvandring eller liknande. Trivs med alla trevliga människor från alla delar av Sverige. Ser ut att bli två riktigt roliga veckor framöver. Saknar dock mina fina kompisar, men snart ses vi igen!


Keep the earth below my feet.

 
 
Jag tror att jag har hittat hem, hem till mig själv. Eller kanske inte helt, men att jag faktiskt är en bit på vägen. Under den senaste månaderna har jag kännt en känsla i kroppen. Allt har varit melankolisk, lite i gråton. Jag har varit rastlös i mig själv, i mina känslor. I mitt sätt att vara, jag var inte lika glad och allt har liksom kännts som om att jag är inte nog. Jag är inte så bra. Livet är inte så fint som jag vill och jag har inte så roligt som jag vill. Så kom jag hit och har jag träffat människor som fått mig att uppskatta livet så mycket mer. Och det var idag, när jag tittade på bilder från resan som jag insåg att jag bara varit så rastlös i livet självt. Att det var en vardag som pågått i flera år som jag älskat men som inte var så bra för mig som jag trodde. För det var bra för mig att kämpa, att vara ensam och att göra precis som jag vill. Att låta mig själv ta belutet om vilken buss och vilket hostel jag ska bo på, eller att det faktiskt är jag som måste ringa och klaga och låta arg i tejefonen. att jag här borta har fått skapat personligheten som jag var, men som jag tappade i slutet av tvåan. För jag var ju gladare då och mer ambitiös än någonsin. Men i trean var det som att livet ständigt var lite för segt, som en liten bäck som rinner genom en stad när det brevid flyter en stor flod. Jag är nu i folden som forsar snabbare genom staden stället för den faktiskt fina, men inte så händelsefulla bäcken. Jag tar in mer och har lärt mig mer om mig själv. Om vad jag faktiskt uppskattar i personer i min närhet, hur jag höjer personer som är genuina och har fötterna på jorden i skyarna. För det känns nu, lite som om att jag.

Som om att jag faktiskt har hittat tillbaka lite till migsjälv. Till den jag var och till den jag vill vara. Till den jag trivs som. Till den jag faktiskt mår bra av att vara. Att vara hon som ler och faktskt menar det med hela kroppsspråket. Som kan få vara pratglad men samtidigt tankfull och reflekterande. Att jag kan ta kontakt med nya personer på ett nytt plan.

Jag känner mig så otroligt glad att ha hittat en bit av mig. 
Hon som jag var och hon som jag kommer bli. 

Tacksamheten jag känner för alla jag träffat här är enorm. Tack tack för att ni fick mig att hitta tillbaka och hitta framåt. Så gråter vi lite glädjetårar och sätter oss på nattbussen mot en ny stad.

Whitsundays Segling.

Himlen ville öppna sig och ösa allt vatten på oss. Vi fick kletiga gula regnjackor och strattade åt varanda hela dagen. Vi var fula och blöta men vi mådde bra ändå. Drack lite öl och spelade kort. Natten blev dock lite väl fuktig nere i båten måste jag säga så natt nummer två spenderade vi på däck.
 
 
 
 
Dagen efter vaknade vi sega men hoppade ner i jollen för att ta oss in till Whitsundays beach. Sanden var vit och lika finkorig som mjöl nästan. Regnet ville inte riktigt lämna oss ifred men värmen var det inget fel på. Vi svettades och kände en smutta förakt mot kapen som glömt ta med stinger suitsen. Detta innebar att vi inte fick gå i vattnet på grund av dödligt giftiga maneter.
Väl på havet igen fick vi tag på stingersuits och kunde hoppa i vattnet för att snorkla lite. Fiskar precis överallt och stora var dem med. Calle och Mikael tyckte det var mysigt att pussa på fiskarna vid båten. 

Efter två omgångar snorkling styrde vi båten mot vår övernattningsplats. Himlen levererade vackra moln och vi hade det allmänt bra medan båten gled framåt över havet.
 
Kvällen spenderade vi på däck. Temperaturen här i går aldrig under 23 grader så det är ju egenltigan aldrig speciellt kallt över huvud taget. Hängde och pratade. Sedan somnade vi på däck i stormen. Fina fina dagar och jag är så glad över att ha träffat så fina människor. Inatt tar jag bussen upp till Cairns där jag stannar två veckor.

 

RSS 2.0