kajsalarsson.com

Efter 7 år på den här bloggen det dags att fara vidare. 
Nytt och bättre, klicka in på kajsalarsson.com
 
 
Bilden är klickbar. 
 
 

Everyday

 
 
 
 
 
 
 
 
 
William: Kajsa du borde blogga..
Jag: Jo jag vet men jag har inget att blogga om.
William: Men alla dina mobilbilder då? 

Och det hade han ju rätt i, mina mobilbilder har jag ju. Jag har många av dom, många olika minnen. Min mobil är alltid fylld av bilder. Jag tycker jag rensar den ofta men otroligt nog fylls den med nya minnen mist lika snabbt. Det är väl i och för sig tur det. Att man skapar nya minnen värda att spara på bild, att man är glad och vill spara minnena för framtiden. Det är den funktionen min mobil har, jag sparar de bilderna jag vill kunna titta tillbaka på, le åt. Här ovan är mågra av mina mobilbilder från den senaste veckan. Sånna jag kommer spara i mobilen för framtida leenden, kanske en sommardag i juli.
 
 

Black and White

 
 
 

Sol

 
Vissa dagar kommer solen fram och i veckan var en sådan dag. Efter att jag jobbat ( jobbar frukost med Judith på bilden) åkte vi upp och tog vara på soltimmarna. Bitvis fin snö bitvis bortblåst snö och därav is. 
 
 

Idag

 I den skakande föråldrade gondolen upp på berget är det omöjligt att inte få upp drömbilder om hur dagen ska se ut, hur trött i benen man kommer vara på kvällen och alla åk som ska få printas in i hjärnan som minnen man kommer ha med sig, förhoppningsvis länge. Det är dimmigt, sikten är, ja sikten är ingenting. Det snöar precis så mycket som man väntat på att det ska göra. Man har väntat många dagar på att få se berget fyllt av snö. Snön som gör alla skarpa kanter mjuka, som gömmer årets pjäxor som ännu inte format sig riktigt än och skidorna som snart när rörelseenergin ökar snart kommer flyta ovanpå all snö.
 
 
     Efter ett tag kommer man upp och ut ur gondolen, klampande, smattrande av skidorna, några steg senare är man ute. Pjäxorna ska spännas hårt och vantarna ska innanför jackan, skidorna ska på fötterna och väskan ska knäppas. Sen står man där, redo att förverkliga alla de tankarna man hade i gondolen på vägen upp.
 
Det tråkiga är att ibland går inte drömmarna om den prefekta dagen och alla parametrarna såsom, kroppen och berget jämt ut. Ibland fattas någon del som gör att alla saker inte går ihop, som gör att det inte fungerar alls. 
 
Idag var en sån dag saker inte fungerade alls.
 
Jag log, det vräkte ner snö och när jag åkte sprutade det snö runtomkring hela mig. Lycklig, förväntansfull och redo att köra skiten ur mig, köra bra och träna för att bli ännu bättre. Idag skulle jag köra mitt bästa. 
20 sekunder senare och ett par svängar ger underbenbenen upp. Fan tänker jag, kör vidare och försöker några svängar till. Det kommer snö innanför jackan när kraften blir för stor och underbenen gör för ont, jag hatar att trilla på enkla ställen. Min envisa del ställer sig upp igen, tar några svängar till och trillar igen. Sen börjar jag gråta. För att jag vill så himla gärna att det ska gå bra idag, jag vill så himla gärna åkta skidor, jag har sett fram emot all den här snön,  jag vill så gärna vara helt skadefri. 
 
 
Så när William mötte upp ett glatt gäng som skrek och hojtade av glädje efter åket. Tog jag mina skidor och gick ensam mot liften som skulle ta mig ner till byn igen. I en ensam gondol med en snickers kom jag på att det kunde varit mycke värre än såhär. Men om någon där ute vet vad man skulle kunna hitta på för metoder för att fixa en extremt smärtande punkt (inte benhinneinflammation) på baksidan/utsidan 10cm över yttre fotknölen, skulle jag vara evigt tacksam. 
  

Tre versioner

 
 
 
William gav mig en ritplatta i julklapp och som ni ser används den flitigt. Igår började jag bara rita streck och tillslut blev det visst en våg. Idag började jag rita på ett lejon som sedan fick hoppa in i vågen. Här är tre olika versioner på typ samma grej.
 
 

Första riktiga snön.

I förra veckan när vi åter igen kom ner till Engelberg kom även första riktiga snödumpet för året. Det var djupt och jag fick åka några av mina bästa pudersvängar i livet. Jag svor många gånger åt att jag inte var tillräckligt stark i benen när allt man ville var att åka mer men mjölksyran var upp över öronen. Det var kul, och allt man känner är - GE MIG MER!

Ett par sånna dagar.

Photo: William Larsson
De seanste två dagarna alltså, vilka bra dagar. Igår byggde jag och Judith en egen kick medan William och Jesper byggde sin. De tränade på antalet fler varv än oss. Men tillsammans lyckades vi i alla fall ta en gruppbild i värdsklass. Idag skrek mina benhinnor -vilaaaa!! så grabbarna fick åter stå för droppen och snurrarna. Även fast benen inte var med mig var resten av livet det, med sol, bra snö, bra sällskap och ett jobb!!! 
 

15 sekunder

 

Back in Engelberg

 
 
 
 
 
 
Efter en underbart mysig jul hemma med släkt och vänner är vi tillbaka i Engelberg. 18 timmar i bil genom Sverige, Danmark och Tyskland hamnade vi äntligen i Schweiz. Och inatt efter oss anläde även en hel del snöflingor. Sikten har varit bättre så vi tog tag i att åter komma iordning på rummet och packa upp det sista. Idag fick jag även ett drömjobb på Bali som media-ansvarig för RipCurl surfschool, tråkigt att tacka nej. Men alltid en boost att veta att man kan wihooo. Jag vill verkligen rikta världens största tack och skicka mängder med kärlek till de jag har omkring mig när jag är hemma, ni är helt otroliga!! 
 

Dagar fulla med kul.

 
De senaste dagarna försvann fort förbi men var innehållsrika för det. Jag har åkt skidor med sällskap av William, Jesper och Judith. För att dagen efter gå på lavinkunskap och åka till Laax inomhus aktivitetscenter. Det fanns tillgång till trampoliner, skate ramp, rails, hopp och andra roliga saker. Med ett gäng på 9st hade vi väldigt roliga timmar när temperaturen och sikten på berget inte var toppen. Det var förmodligen inte sista gången jag besökte denna plats!

Snön försvann och kvar blev vi.

Dagarna försvinner och det är inte många dagar kvar innan vi lämnar Engelberg för Jönköping och Motala. Snön kom hit men lämnade lika fort. Ett par backar till har öppnat men det är inte värdsklass på åkningen för det. Trist tycker vi och förmodligen resten av byn. Men varje dag på berget är bättre än de nere i byn som man brukar säga. Vi har dock istället de allt för dimmiga dagarna haft tid till Williams blogg/hemsida williamlarssom.com, så in och titta!
 
 

First pow of the year.

 
William och jag satt och tittade upp i himlen på snöfingornga som föll medans vi badade i den varma badtunnan.  När vi dagen efter drog bort gardinerna i vårt rum på morgonen låg byn snötäckt. Så vi slände på oss skidkläderna, slängde ner mackorna för att under den 45min långa liftfärden... upp käka för att spara tid. Det var without men stundvis klarnade sikten upp och för att sedan stundvis vara blå himmel. Vi fick åka årets första puder, vi fick snö i ansiktet, på ett tomt berg, med en hel drös bra folk och det, det är helt jävla underbart.
 

Everglades

 
Ett stopp i Usa på vägen mot Key West var Everglades. Vi åkte fly-boat i mangroveträsk och gick på små broar mitt bland en hel del aligatorer. Det var något jag aldrig gjort förut, men något jag gärna skulle göra igen. 
 

Engelberg, en ny plats.

 
Två bussar, ett flyg, tre tåg, en kebab, ett missat tåg och en bilresa senare befann vi oss i Engelberg. En liten by mitt bland bergen. En grå tjock dimma låg över byn första dagen och utan liftkort kunde vi inte åka upp på berget. Det blev en dag till att fixa papper, william skrev kontrakt och vi promenerade runt byn. Dagen avslutades med stormiddag, tacos i mängder och hockeyspel. Igår var första dagen på berget och jag kan inte undhålla att jag kände mig som en nybörjare. Idag kändes det dock mycket bättre efter lite nötande. Nu väntar vi bara på snödump, för som ni ser på sista bilden är det grönt, grönt grönt...

William

 
Idag bokades biljetter ner till Engelberg. Efter mycket om och men far vi iväg den 1:a för att smygstarta säsongen. Ska bli otroligt skönt att få stå på skidorna igen. Idag lånade jag fannys ritplatta. Dessa gråa dagar med regn gör att jag fylls med kreativitet för att stänga det gråa ute, idag skapades detta. 
 

Clearwater -> Cocoa Beach

 
Efter Clearwater var jag och William allt för rastlösa i våra kroppar. Familjen bestämde därför att åka över till öst-sidan av Florida och Cocoa Beach. Pappa och jag har varit där och tävlat i vindsurfing innan och pappa själv har samarbetspartners där så det var ett säkert kort. Med varmt vatten var det dags att få testa min nya våtdräkt. Ni som följer mig på instagram har kanske förstått att Billabong skickat världens snyggaste våtdräkter till mig. Det är ss15 så håll ögonen öppna för att kunna köpa er egen sen i vår! Det är verkligen roligt med snygga våtdräkter eftersom man spenderar så pass mycket tid i dem. Helt perfekt med långärmat och kortbent. 
 
 
På banana river, dvs andra sidan vägen är det oftast plattvatten. Vi bestämde oss för att kör lite Sup innan vi satte oss i bilen tillbaka till väst-sidan. Pappas kompis lånade ut brädor till oss sen paddlade vi ut bland delfiner och sjökor. Ett 15-tal delfiner totalt simmade runt omkring oss. Det är delifin säsong i Florida så det är svårt att inte få skymten av i alla fall en delfin. 
 

Clearwater, roadtrip.

Vi flög från NYC ner till Tampa och tog en stor bil ner till Clearwater. Vaknade upp och gick i shorts ner till den vita mjölliknande sanden. Vi åt amerikansk frukost på riktigt, bättrade på färgen och njöt av värmen
De klassiska amerikanska tornen var placerade med jämna mellanrum även här. Vackert, fint och amerikanskt men inte en tredjedel så turistigt som den östra sidan av Flordia är. 
 
 
Vi fick tillsammans hela familjen, även om inte så är fallet på biden, se solnedgången. Första dagen på roadtripen hade därefter nått sitt slut.
 
 

Brooklyn och skyline.

 
Vi tog underground till Brooklyn och möttes av New York skyline. Så många gånger man sett det på bild känns det nästan redan som man varit där innan. 
 
 
Vi prommenerade över Brooklyn Bridge, såklart! 
 
Sedan gick vi genom stan hem med ett stopp på ett torg fyllt av matstånd. Där satt vi ett tag och tittade på folk.
 
 

New York

 
Vi vaknade upp på 42:a våningen på time square, en aning jet-laged gick vi sedan ut på stan för att se storstädernas storstad. Den var stor och större.
 
Miljoner människor i rörelse. Taxibilar överallt som turas om vem som kan tuta mest, åka snabbast. Turister blandas med New York bor. Kostymer med träningskläder.
 
En kväll avslutade vi på taket av staden. Det häftiga med allt detta ljus är väl endå at varje ljus i varje lägenhet, taxi eller kontor har en egen historia. Miljoner ljus och miljoner historier.
 
 
 
 
 

En resas sista dagar.

Sista dagarna i Frankrike var kalla, varma, vissa fuktiga och andra regniga. Ostabilt väder och likaså vågorna. Vi åkte till Henday två dagar där vågorna låg skyddade av udden. 10m/s offshore är kanske inte optimalt men att få surfa sista dagen så kändes det endå värt. Nu är det fyra dagar sen lyfter planet till New York och vidare in i USA med familjen för tävling i Kona One Worlds.
 

Guéthary

En dag då vågorna nådde 10ft och krafterna i vattnet var för starka för oss. Vi tittade på surfers map och letade efter platser där bryten inehöll betckningen XL. Guéthary har ett sånt surfspot och när man inte kan surfa kan man i alla fall se på. Vi tog en sväng till Anglet för att titta in det surfspotet innan vi tog bussen till Parlamentia-Guéthery.
För två år sen var jag här och åt på Hetroclito med surfakademien. Rekomenderar! Tanken var även denna gång att jag skulle ta med Wiliam och käka där men det var fullt. Inte så konstigt när vågorna bryter, det är fredag och det är precis vindstilla. 
Vi hamnade istället på restaurngen nedanför innan vi tänkte ta tåget hem. Men tåget kom aldrig och vi fick istället sitta på en stenmur och äta take-away-pizza innan vi tog taxin hem. 

Dag efter dag.

Sandiga skor, sandig cyklel, sandiga förtter och snadig bräda. Vi spenderar de flesta timmarna i närheterna av sanden. Vågorna bryter över sandbankarna i vattnet, våra väskor ligger och väntar på oss på stranden medan vi tumlar runt i massan av vatten och sand i rörelse.
 
En eftermiddag hängde vi vid klipprona. William och Adam gjorde volter med mig, Amanda, grabbarna och Biarritz turister som publik. 
 
 
Hur as snygg är inte min billabong Long-Jonh? Perfekt för dessa dagar i biarritz när solen är framme men vattnet inte är allt för varmt.
 
 
Vi fick besök av hela BeachCenter Varamobaden och efter en hel dags surf var inte William och Johan nöjda. Så vi gick till La Plage för kvällssurf i snabbt brytande vågor. Himla kul att vara ett gäng på 15 stycken. Kunna skrika mellan hotellfönstren och dela gängets framgångar på surfbrädorna.
 
Dagen efter att BC-crew åkt hem. Vi tyckte mest det var tråkigt att blivit lämnade kvar men kom snabbt på att vi faktiskt inte behöver vara ledsna utan framför oss hade vi 9 dagar av surf. Jag dingade williams bräda och därav fick han en ny...
 
I förrgår fick mina halsmandlar spelet igen. Det fick därför bli ett par uteblivna surfsessions för min del. Idag vaknade jag och mådde en aning bättre. Vågorna såg allt för inbjudande ut för att sitta och se på. Förlåt Mamma och pappa jag vet att jag skulle stanna borta från vattnet men ibland går det bara inte. Ett par timmar på vattnet innan lunch och ett par timmar efter fick vara nog för dagen. 
Istället kämpade William på i resans största vågor samtidigt som solen gick ner. 
 

Biarritz, 20 dagar.

Att åka till Biarritz har under det senaste året stått högt på min "vill-göra-nu" lista. Längtan efter att få spendera dagarna i havet och bland vågorna var stor. Så William och jag bokade en flygresa ner för att några veckor senare boka en hem, 20 dagar ska vi spendera här nere totalt. Vi fick vänta en massa timmar i köpenhamn, men det gör inte så mycket när man är med honom.
 
William som bara surfat en vecka tidigare utvecklades supersnabbt. En egen bräda har han köpt och ungefär sådär glad blir man då. Vi spenderar timmar i vattnet varje dag. Han alltid någon mer timme än jag.
 
I början på veckan var hög och lågvattnet så pass timeat att vi kunde surfa på kvällarna. Vi surfade tills vi inte kunde se vågona mer och vattnet blev för svart. 
 
 
Vi surfade även i solnedgången för att sedan gå hem till lägenheten/hotellet och käka en allt för sen kvällsmat.
 
 

Västkusten.

 
Efter SM hade vi ett par dagar vi inte riktigt visste vad vi skulle göra med, så vi åkte ner till sommarstugan på västkusten. Perfekt val när vädret var varmt, bryggorna tomma och räkorna färska. Jag visade William Sveriges finaste skärgård och vi hann se Grebbestad, Fjällbacka och Smögen innan vi åter styrde bilen hemåt.

Kajsa Larsson 20år Motala Kajsa@varamon.com